Glömt att berätta att vi har börjat gått på föräldragrupp. 5 ggr ska vi ses... har hamnat i ett underbart gäng där alla är öppna och pratglada. Så härligt! Vi är 5 mammor och 5 pappor. Har pratat om allt möjligt såsom tex förlossning, relationen till bebisen och föräldraskap. Känns så skönt att jag och D har samma syn på uppfostran och hur saker och ting ska skötas. Vi har pratat mkt om rutiner och hur vi vill ha det när skrutten kommer. Vi är inte särskillt oroliga utan är övertygade om att bara man är kärleksfull, konsekvent, rättvis, bestämd och tänker med sunt förnuft att allt ordnar sig. Jag träffar dagligen vänner, bekanta och okända människor i olika situationer med sina barn och kanske inte alltid skulle ha gjort eller agera som dom gör, men alla barn är olika och alla föräldrar är olika. Jag skulle ALDRIG säga åt en mamma el pappa oavsett om jag kände dom väl eller inte hur dom ska uppfostra sitt/sina barn och jag hoppas verkligen ingen gör det till oss heller...

Det är ju upp till föräldrarna hur dom vill göra el har bestämt. Vi pratade även i föräldragruppen om kommunikation, att det är superviktigt att man pratar föräldrar emellan.  Säger tex pappan nej i en viss situation så är det NEJ som gäller. Det ska man respektera!

Då SKA varken mamman el ngn annan ändra det beslutet och säga JA. Väldigt förvirrande för ett barn... sen är barn inte dumma heller. Dom lär sig fort hur dom kan göra för att få sin vilja igenom.

Sen ska man ju självklart inte tjafsa och älta om ALLT till världens ände!

Man kan ju ha olika syn på saker och ting föräldrar sins emellan också, men det gäller ju att kompromissa där isf.

Sen kanske jag inte orkar "bråka" om en viss sak...

tex att äta framför tvn el att hoppa i soffan.  Säger D  att äta gör man vid matbordet och hoppa gör man i studsmatta och barnet blir ledsen/argt och kommer till mig för tröst så tror jag att det bästa jag kan säga är ngt liknande som:

 - Jamen du får lyssna på vad pappa säger.

(Men självklart även krama och trösta om barnet gråter).

Kärlek kan man aldrig ge för mkt av!

Nu är det säkert flera som ser helt annorlunda på barnuppfostran, men som sagt alla gör olika. Jag tycker själv att jag fått en bra uppfostran och det påverkar nog mkt hur jag uppfostrar Mina/Mitt barn... Sen är jag glad och tacksam för mina erfarenheter som jag fått då jag arbetat en hel del på olika förskolor och dagis.