Äntligen hemma igen!!! dock med bebis i magen fortf. men det gör inget...

Allt började i onsdags natt, sov dåligt och tyckte det kändes annorlunda. Spände i princip hela dan och sov även dåligt natten till torsdag. Torsdag morgon va jag riktigt spänd och hade sammandragningar, mensvärk och ilningar. kl. 13 var jag till barnmorskan. Allt såg bra ut men hon tyckte att jag hade alldeles för mkt sammandragningar och rådde mig till att åka hem och vila. Om det inte gav med sig så skulle jag ringa in på förlossningen. Sagt och gjort jag bokade av mina kompis dejter jag hade och åkte hem och la mig i soffan.

Värkarna/sammandragningarna gav inte med sig utan blev tätare och värre, dock inte olidliga! Men efters det är lite tidigt för skrutten att titta ut så ringde jag efter D och in på förlossningen runt 16 tiden. Packade ihop det sista och sen åkte vi in. Fick träffa en jätte trevlig barnmorska vid namn Vivianne och en läkare som tillsammans gjorde en ctg kurva så bebis mådde bra och de kollade även så att det fanns fostervatten och hur livmodertappen såg ut. I och med att den nästan var "utplånad" (ca 12mm kvar av den)som det heter på läkarspråk så fick jag va kvar över natten över observation. Och efters sammandragningarna kom så tätt fick jag värkdämpande spruta (bricanyl).

Sov som en kratta trots att det lugnade ner sig efter sprutan, inte så konstigt med tanke på ssjukhus säng och kudde... 

På fredagen kom en ny läkare  som kände och klämde, de körde en ny kurva och hon kom fram till att livmodertappen va helt borta och att jag va öppen 1cm. Hon bad oss ta en promenad för att se om det verkligen va så att bebis ville komma ut. Så vi tog en sväng på stan... Va ute ca 1 tim, På väg tillbaka fick jag jätte ont och fick stanna flera ggr. Va säker på att nu va det på gåmg... men efter att ha kommit upp på rummet igen, vilat och ätit lunch blev det lugnt igen.  Frågade om jag fick åka hem men det fick jag inte pga att hade börjat öppna mig och va lite tidig. Om jag varit fullgången hade situationen varit annorlunda. Vi fick träffa en barnläkare och besökte prematur avd en våning upp för att se hur det skulle kunna bli om skrutten kom ut. Det va skönt efters att man visste att det ev inte skulle bli ngn vanlig förlossning och hur liten mådde när/om den kom ut.

Barnmorskor och läkare avlöste varann och mina sammandragningar kom och gick... I morse fick jag nog och bad och böna om att få åka hem om det bebis fortf mådde bra och att allt va lugnt.  Barnmorskan som jag fick i morse var från dalarna och jätte trevllig. Hon tog en kurva och ngt annat prov, kände och bekräftade att jag fortf bara va öppen 1cm. En stund efter frukosten, fick vi besked att det var oki att åka hem. MEN att VILA!

Så nu sitter jag i soffan och stirrar på min halvfärdiga gungstol... Har lagt band på mig så nu ska jag vila ett tag. Lär ju slippa gå till den 24 juni i alla fall. Sen vill jag ju gärna åka hem efter ngr dagar  med en frisk bebis inte stanna på prematur i flera veckor!!!

Nu är vi i v. 35

Längd ca 47cm

Vikt ca 2600gr

Huvudomkrets 33cm

 Längtar tills jag får hålla och gosa med dig hjärtat, men du får gärna stanna därinne ngn vecka till